1I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, som är månaden Kislev. 2Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?" 4Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5"Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat? 6Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?" 8Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9Så säger Herren Sebaot:"Döm rätta domar och visa varandra godhetoch barmhärtighet. 10Förtryck inte änkan och den faderlöse,främlingen och den fattigeoch tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan." 11Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. 12De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14"Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.